Aktuellt

Årets stipendium går till fotografen Anders Alm och kulturjournalisten Marianne Söderberg.

Fotografen Anders Alm och kulturjournalisten Marianne Söderberg har vid Sällskapet Sune Jonssons vänners årsmöte på Västerbottens museum den 19 april 2015tilldelats Sune Jonsson-stipendietför framstående dokumentärfotografisk gärningi Sunes anda. Sällskapets ordförande Dan Brändström, tillkännagav stipendiet, som består av diplom samt prissumman 10 000 kronor.

Motiveringen lyder:

”Sällskapet Sune Jonssons vänner vill 2015 belöna ett projekt som tog sin början i januari 2009, i samband med den uppmärksamhet som rådde kring Sune Jonssons bortgång, bland annat i Norrbottens-Kuriren. En av Jonssons många sagespersoner, Eva Pesula från Övre Kukkola i Tornedalen, ringde då tidningen och berättade att Sune Jonsson varit där för första gången 1966 och dokumenterat makarnas nya KR-jordbruk och senare även återvänt för att göra uppföljande arbeten.

Fotografen Anders Alm och kulturjournalisten Marianne Söderberg reste dit för att göra ett reportage och återvände med insikten om behovet av att skapa en lödigare berättelse kring vad som hänt med familjejordbruket sedan dess. Under ett par års tid har de regelbundet besökt familjen och dokumenterat livet och arbetet på gården.

Med stor ödmjukhet inför uppgiften och en stark känsla för berättandets kraft i ord och bild har de tillsammans slagit en bro mellan Jonssons första möte med familjen 1966 och nuet, nästan ett halvt sekel senare, när gården och markerna, en viktig del av det norrländska kulturarvet, fortsatt hålls i hävd av yngste sonen Per och hans familj. Anders Alms och Marianne Söderbergs hängivna och värdefulla dokumentära arbete i Sune Jonssons anda vill vi belöna med 2015 års Sune Jonsson-stipendium.”

Om att leva och bo i norra Sveriges glesbygd i dag 15 februari–26 april 2015

En utställning om att leva och bo i Norrland 2014. Fotografer och skribenter har, med stöd från Postkodlotteriets Kulturstiftelse och Kulturrådet, rest runt i de fyra nordliga länen och samlat berättelser om skaparkraft, överlevnadsstrategier, utsatthet och periferi.

– Det är en utmaning att berätta om Norrlands inland idag. Å ena sidan fantastiska människor och miljöer, kreativa byar och stora möjligheter, å andra sidan nedläggelse, utarmning, avfolkning och vemod. Bägge berättelserna är sanna. Det säger författaren Po Tidholm som är engagerad i ett nytt fotoprojekt vid de fyra nordliga länsmuseerna.

– Det finns bygder som håller ihop och blomstrar i någon mån, och det är populärt att visa upp dem som positiva exempel. Men vi får aldrig glömma vad de egentligen är exempel på: förödande strukturer, urbanisering och centralisering.

Länsmuseerna har valt olika teman för sina dokumentationer. I Jämtland berättas om småskalig ekologisk livsmedelsproduktion som vuxit sig stark. I Västernorrland undersöks Reselebygden, som lockat till sig många företag och barnfamiljer de senaste åren. I Västerbotten beskrivs gruvnäringen som lovar arbeten men hotar rennäring och ekoturism. Från Norrbotten visas nydanande företagsidéer med rötter i plats och tradition samt en uppföljning av det allra första KR-jordbruket i Norrbotten.

Vernissage 30 november 2014 kl 14 i Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi på Västerbottens museum

Fotografen Thomas Wågström och utställningsproducent Maria Sundström inviger utställningen i närvaro av gruppen kring det dokumentära fotoprojektet. Utställningen pågår till 1 februari 2015

Ett fotoprojekt om seendets och avbildandets villkor av åtta samtida fotografer

Vilka är egentligen ”vi” och vilka är ”dom andra”? Genom att bjuda in människor att delta i ska-pandeprocessen vill fotograferna i utställningen Vi och dom andra skaka om de invanda föreställningarna om vem som ser, och vem som blir sedd. De ifrågasätter uppdelningen av människor i ”vi och dom”. Med dokumentärfotografi vill de synliggöra företeelser i samhället och på så sätt nyansera bilden av vår samtid och människors liv. Vem ser och vem blir betraktad? Vad tittar vi på och vem äger berättelsen?

Fotograferna Elin Berge, David Dahlberg, Alexandra A. Ellis, Malin Grönborg, Johan Gunséus, Sara Lindquist, Linda Maria Thompson och Lars Öberg har jobbat gemensamt med egna dokumentära projekt. Arbetet är en del av Umeå2014. Med sina olika erfarenheter och perspektiv skapar fotograferna något som är större än vad de som enskilda fotografer skulle kunna åstadkomma.

Varje fotograf genomför självständigt ett enskilt projekt. Genom att bjuda in de medverkande att skildra sina egna sammanhang vill Vi och dom andra demokratisera makten över berättelsen och utmanar sin fotografiska yrkesroll. De ger ”den andre” verktyg att synliggöra sitt eget liv – ett inifrånperspektiv och ett utifrånperspektiv i två parallella skapandeprocesser.

Genom ett samarbete med Clear Channel som äger annonsplatserna på Umeås busshållplatser tar Vi och dom andramed konsten ut från institutionerna till det offentliga rummet. Det gör att deras form av kultur – dokumentärfotografi, bildkonst och visuellt berättande – syns längs gatorna och blir tillgänglig för alla.

I en tid då vi genom media översköljs av snabba och förenklade bilder vill Vi och dom andra lyfta fram den fotografiska berättartraditionen och föra den vidare. De åtta fotograferna är förenade i övertygelsen om att dokumentära berättelser måste få ta tid, och genom att arbeta tillsammans med sina subjekt, har de uppnått en unik blick med mångfaldiga betraktelsesätt. Genom att låta ”subjektet” bli ”fotografen” utforskar projektet teman om makt och berättande, redan en levande process för många användare av Facebook, Instagram och andra sociala medier. I och med Vi och dom andragräver de djupare i dessa teman och väcker frågor om det kontemporära dokumentärfotografiets roll, både för professionella och andra användare av den fotografiska bilden.

– Det är en utmaning att berätta om Norrlands inland idag. Å ena sidan fantastiska människor och miljöer, kreativa byar och stora möjligheter, å andra sidan nedläggelse, utarmning, avfolkning och vemod. Bägge berättelserna är sanna. Det säger författaren Po Tidholm som är engagerad i ett nytt fotoprojekt vid de fyra nordliga länsmuseerna.

I ett nytt dokumentärt projekt uppmärksammas livsvillkoren för inlandsbor. Med stöd från Postkodlotteriets Kulturstiftelse och Kulturrådet har fotografer och skribenter gett sig ut för att dokumentera landsbygden idag. Resultatet ska visas i utställningar och program för skolor och allmänhet.

– I inlandskommuner minskar befolkningen varje år. Projektet berättar om några som gärna bor kvar, här visas möjligheter och hot som finns. Det är viktigt dels att förstå hur villkoren har förändrat samhällen över längre tid och dels kunna och ha möjlighet att påverka framtiden, säger projektledare Britta Lundgren, Västerbottens museum.

Po Tidholm har sin bild klar om Norrland:

– Det finns bygder som håller ihop och blomstrar i någon mån, och det är populärt att visa upp dem som positiva exempel. Men vi får aldrig glömma vad de egentligen är exempel på: förödande strukturer, urbanisering och centralisering.

Projektet kan ses som en uppföljning på omfattande dokumentationsprojekt som fältetnologen Sune Jonsson gjort sedan 1960-talet, då han fördjupat sig i jordbrukarnas situation i skogslänen. Tack vare stöd från Postkodlotteriets Kulturstiftelse, Kulturrådet och regionerna kan vi få en bild av situationen idag. Utställningen INLAND kommer att visas under 2015 på de fyra länsmuseerna i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten med början i februari.

Länsmuseerna har valt olika teman för sina dokumentationer. I Jämtland berättas om småskalig ekologisk livsmedelsproduktion som vuxit sig stark. I Västernorrland undersöks Reselebygden, som lockat till sig många företag och barnfamiljer de senaste åren. I Västerbotten beskrivs gruvnäringen som lovar arbeten men hotar rennäring och ekoturism. Från Norrbotten visas nydanande företagsidéer med rötter i plats och tradition samt en uppföljning av det allra första KR-jordbruket i Norrbotten. Dokumentationsarbetet är i sin slutfas och nu tar utställningsproduktionen vid.

Projektägare: Sällskapet Sune Jonssons Vänner och Västerbottens museum,
i samarbete med Jamtli, Murberget Länsmuseet Västernorrland och Norrbottens museum.

Medverkande fotografer: Anders Alm, David Dahlberg, Björn Grankvist, Lisa Kejonen Pauker,Katja Kristoferson, Daryoush Tahmasebi.

Medverkande skribenter: Po Tidholm, Marianne Söderberg, Sara Swedenmark, Sophie Nyblom och Sara Hagström-Yamamoto.

Tilldelades Stora Publishing-Priset 2014 och Bästa Praktverk 2014.

Stora Publishing-Priset 2014:

”För en fulländad och ödmjuk berättelse om ett svunnet Sverige.”

Bästa Praktverk 2014:

”För en välfunnen titel, bilder som uttrycker kärlek och vemod, fantastisk repro samt ett utsökt bokbinderi – en i knivskarp konkurrens värdig vinnare.”

Bokförlaget Max Ström. Sune Jonsson (fotograf), Val Williams (text), Jeppe Wikström (förläggare), Patric Leo (formgivning, bildurval), Charlotta Broady (redaktion), Hans Dackenberg (redaktion), Patric Leo (redaktion), Britta Lundgren (redaktion), Petra Ahston Inkapööl (original), Amelie Stenbeck-Ramel (original).

Priserna delades ut på galan 6 oktober 2014.

Tidens långsamhet och livets flykt
14 september 2014 – 2 november 2014

Tidens långsamhet och livets flykt är en utställning om och med kulturhistorisk fotografi. Bilder som har tillkommit, samlats in, vårdats och visats inom ramen för de kulturhistoriska museernas verksamhet. Människan och hennes skilda livsvillkor är det övergripande temat och i centrum finns berättelser om vardagsliv och arbete, om odlingslandskapet och andra kulturmiljöer. Uppdraget är att med bild och ord skildra det förflutna och skapa ökad förståelse för hur människor levde förr, men också att dokumentera samtiden och bidra till kunskap om dagens samhälle.

Tidens långsamhet och livets flykt speglar de förändringar som den kulturhistoriska fotografin genomgått under de senaste decennierna. Här finns såväl historiskt material som nyproducerade verk skapade både inom museikontexten och i  konstsammanhang. Arkivet lyfts fram så att besökaren får en inblick i det som utgör de kulturhistoriska institutionernas hjärta – lådor och pärmar med historier som väntar på att levandegöras.

Utställningen visar verk av fotograferna Micke Berg
, Elin Berge
, Anette Boström, Magdalena Dziurlikowska, Bertil Ekholtz, Petter Engman, Maja Forsberg, Josefina Franke
, Jean Hermanson, Jens S Jensen
, Sune Jonsson, Margareta Klingberg, Johannes Samuelsson, Lisa Svedberg
, Edla Viklund
 och Maja Åström.

Tidens långsamhet och livets flykt ingår i det omfattande projektet Performing History. Fotografi i Sverige 1970–2014. Curator, FD i fotografisk gestaltning Niclas Östlind.

Vid Sällskapet Sune Jonssons vänners årsmöte, som hölls på Västerbottens museum 6 april, tillkännagavs av Sällskapets ordförande Dan Brändström att Sune Jonsson-stipendiet 2014 tilldelas fotografen Inta Ruka från Riga i Lettland. Inta Rukas fotografi kommer att visas vid Västerbottens museum i vår, i utställningen Möten med människor som invigs 18 maj och pågår till och med 24 augusti. Inta Ruka kommer att närvara vid vernissagen och kommer där personligen att få motta stipendiet.

Sällskapets motivering lyder:

Årets pristagare Inta Ruka från Riga i Lettland fotograferar medmänniskor. De avbildas i sin miljö, omslutna av denna, och en sak förefaller säker: att hon likt Sune Jonsson aldrig uppfattats som hotfull eller farlig av sina objekt. Redan så enkel kan en fotografisk sanning vara.

Inta Ruka är mycket lantlig till sin inspiration. När hon började fotografera i tonåren på 1970-talet var det i moderns hemtrakt kring Balvi i östra Lettland på gränsen mot Ryssland. Hennes produktion har vuxit långsamt fram. Inta Ruka saknar framfusighet, och har vänt det till sin största tillgång.

Hennes växande berömmelse vilar i huvudsak på tre bildprojekt: Mitt folk på landet (1983–2000), Folk jag råkat träffa (2000–2004) och Amalijas gata 5a (2004–2008).

I de båda första sitter folk stilla i enkla kök och drängstugor, eller poserar mot växtlighet på gården, de begrundar fotografens närhet och närvaro. I den tredje är miljön en hyreskasern inne i huvudstaden Riga med 36 små lägenheter, med en kringbyggd gård likt en mänsklig teater, där Ruka avbildar de boendes liv och sociala umgänge. Människorna lever i stan som vore de kvar på landet.

De framvisar ett nationellt jämnmod. De har inga stora anspråk på ägodelar. Genom dem talar den enkla bondeklassen alltjämt ur historien.

Inta Ruka har alltfler svenska kontakter. Hon har gjort dokumentärfilmer ihop med Maud Nycander och Lars Tunbjörk, och har fotograferat bönder i Hälsingland på uppdrag av Hälsinglands museum. Det är följdriktigt att Inta Ruka blir den första utländska fotograf att motta Sune Jonssons pris för dokumentärfotografi.

Sune Jonsson centrum för dokumetärfotografi invigdes 31 januari med kronprinsessparet och 1500 andra besökare.

Och fortfarande är det ett stort intresse både av media och många besökare i de nyöppnade utställningarna.

Håll koll på vad som händer på Sune Jonssons centrum för dokumentärfotografi.

Lyssna på ett inslag om Sune Jonssons unika öga i Godmorgon, världen! i P1.Välkommen tlll årsmötet den 6 april kl 14!Kallelse och nytt medlemsblad skickas ut under mars.

Kulturhuvudstadåret i Umeå 2014 närmar sig.

Helgen 31 januari – 2 februari erbjuds massor av aktiviteter i hela staden. Västerbottens museum har flera vernissager under helgen. En av dem är givetvis invigningen av Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi den 31 januari kl 17-18.

Sällskapet Sune Jonssons vänners hedersmedlem Bertil Ekholtz (1915–2013) har under våren gått bort.

Bertil Ekholtz föddes i Umeå vid jultid 1915 och gick bort i maj 2013, efter ett mycket långt och innehållsrikt liv. Som son, och med tiden även kollega, till fotograferna Tor och Nanna Ekholtz, som sedan 1910-talet drev firman Ekholtz Ateljé, i centrala Umeå, kan man säga att han föddes rakt in i fotografins värld. I ateljén, som främst ägnade sig åt porträttfotografering och var verksam till långt in på 1960-talet, kom han att lära sig grunderna för sitt yrke. Men han utbildade sig även inom fotografin i Tyskland. Bertil Ekholtz omfattande fotografiska livsverk inneslöt en rad vitt skilda verksamhetsfält som visade på en osedvanlig ämnesbredd och en närmast virtuos teknisk skicklighet. “Hans samvetsgrannhet är legendarisk och den tekniska skickligheten omvittnad”, har Sune Jonsson uttryckt det.

Bertil Ekholtz och Sune Jonsson möttes bland annat i den så kallade Bildgruppen, i Umeå, en liten grupp av intresserade vänner som träffades och diskuterade bilder. “Ingen annan fotograf jag känner kan redovisa ett så djupt intresse och en så bred och detaljerad kunskap om de företeelser han fotograferat som Bertil Ekholtz”, skriver Sune Jonsson om vännen Bertil i sin artikel om honom med rubriken “Min noggrannhet är ett arv” (1991).

Bertil Ekholtz var staden Umeås särskilde fotograf. Hans rika dokumentation av stadens omvandlingar över lång tid kan inte överskattas. Han ägde en osedvanligt rik personkännedom och hans lokalkännedom, som inte endast omfattade stadens byggnader, gator och torg, var omvittnat djup. På en av de sista utställningar han hade i Umeå, pekade han på en späd björk på ett av sina äldre fotografier visande Renmarkstorget i staden, den finns där än, sade han.

Bertil Ekholtz var hedersledamot av Sällskapet Sune Jonssons vänner sedan begynnelsen, 2008.