Årets Sune Jonsson-stipendium går till Joanna Helander från Göteborg. Hon har bakom sig en mångårig och rikhaltig fotodokumentation, utställningsverksamhet och bokutgivning i Sverige och utomlands. Hennes arbete har i mångt liknat Sune Jonsson och hans bok Prag 1964 inspirerade henne stort.
Här nedan motiveringen till priset skriven av Gunnar Balgård och Britta Lundgren.
2025 års Sune Jonsson-stipendiat – presentation och motivering
Bild: Pristagaren Joanna Helander med Britta Lundgren och Birgit Agrell från sällskapet. Foto: Bo Persson
Joanna Helander har en särskild behörighet som Sune Jonsson-stipendiat. Vid en avgörande tidpunkt fick hon Sunes bildrapport PRAG augusti 1968 i sin hand, vilket fick betydelse för hennes fortsatta levnad. I ett personligt brev till Sune Jonsson (2008) beskriver hon hela händelseförloppet. Här i korthet:
Som ung student vid universitetet i Kraków satte Joanna hösten 1968 upp en protestaffisch i studentboendets port. Hon angavs och hennes rum genomsöktes – utan att Sunes insmugglade Prag-bok, som hade inspirerat till protesten, upptäcktes. Joanna dömdes till tio månaders fängelse – en månad för varje minut affischen visats – och tvingades lämna universitetet. Senare flyttade hon till Sverige, gick fotoutbildning i Göteborg och blev fotograf, författare, översättare och filmare.
Joanna Helander har haft en rikhaltig utställningsverksamhet och bokutgivning i Sverige och utomlands. Från 1976 färdades hon ofta mellan länderna och hennes goda kontaktnät med den tidiga demokratiska oppositionen och rörelsen Solidaritet resulterade i många projekt.
Hennes porträttserier av bemärkta personer i polskt kulturliv är en bestående insats och inkluderar bland andra nobelpristagarna i litteratur Wisława Szymborska, Czesław Miłosz och Olga Tokarczuk. Liksom även svenska kulturpersonligheter såsom Tomas Tranströmer, Werner Aspenström, Göran Tunström, Göran Sonnevi, Birgitta Trotzig med flera. Dessa porträtt finns i boken Om hon från Polen vore här (1999), en hyllning till polska och svenska författarvänner.
Helanders första fotobok Kobieta – kvinnor i Polen utkom 1978. Boken Gerhard K – breven från Polen (1986) om hennes judiske far, skildrar dramatiska händelser i Polens efterkrigshistoria genom en familjs öde. Förföljelsen av judar och frågor kring mänskliga rättigheter är ett ämne hon ofta har återkommit till. Många projekt har resulterat i scenföreställningar och kreativa dokumentärfilmer tillsammans med Bo Persson.
Joanna Helander arbetar i den klassiska traditionen av svartvitt foto med efterföljande mörkrumsarbete. I dagens digitala klimat kan det framstå som en motståndshandling.
Sune Jonssons rapport om Warsawapaktens invasion – och tjeckernas motstånd – kallar han 25 år senare ”en viktig milstolpe i kameraarbetet”. Det var i Prag ”samma typ av engagemang [som hemma med småbrukarna] och en vardag, där man måste solidarisera sig och vara medmänsklig. Där kameran är en katalysator i den processen.”
Sune Jonsson försvarade enträget småbrukarnas naturnära leverne i en tid av brysk rationalisering. Joanna Helander har målmedvetet ägnat sig åt frihetskamp och försvar av mänskliga rättigheter. Båda har under lång tid tagit de utsattas parti och lyft fram människan i berättelsen.
Gunnar Balgård, Britta Lundgren
för Sällskapet Sune Jonssons vänner
Tack Bästa Vänner i Sune Jonssons Sällskapet!
När jag nu belönas med Sune Jonssons stipendium får jag en känsla av att cirkeln är sluten.
Just denna utmärkelse är för mig emotionellt värdefull då mitt arbete som fotograf, inspirerat av Sune Jonssons livsfilosofi och gärning, har givit mig så mycket skaparglädje och tillfreds-ställelse.
Det har gått några år sedan jag skrev ett brev till Sune Jonsson där jag berättade hur han indi-rekt men ganska definitivt påverkade mitt liv. Hans bok ”Prag 1968” som smugglades in i Po-len av våra svenska vänner tidigt denna minnesvärda höst, gjorde ett djupt intryck på oss. Vi befann oss i ett chocktillstånd då invasionen av Tjeckoslovakien krossade våra förhoppningar om förändring även i Polen.
Min protest mot invasionen som resulterade i fängelsestraff och utestängning från universite-tet gjorde att jag till slut 1971 lämnade Polen och blev fotograf i Sverige. Emigrationen räd-dade mitt liv, vågar jag påstå och det jag förlorade återskapar jag på nytt i mina bilder, mina filmer.
Mina ständiga återkomster till hemtrakterna blev en inspiration för livet. Om jag får citera Gunnar Balgård är jag liksom Sune Jonsson ”både djupt rotad i min hembygd och uppryckt med rötterna”. Ett tillstånd som jag trivs med då jag innerst inne nog är nomad.
Det generösa mottagandet i samband med stipendieutdelningen, de stimulerande samtalen, ett inspirerande museum, återförening med en kär vännina och kollega sen femtio år tillbaka Maria Brännström och inte minst staden Umeå kommer att stanna länge i mitt minne.
Jag hoppas på fortsatt kontakt då jag planerar att sammanföra er med kreativa människor på Fotomuseet i Kraków, en mycket vital institution som kan ha nytta av era erfarenheter och vice versa. Geografiskt avlägset men ändå nära.
Stort tack!
Joanna Helander
Sune Jonsson-sällskapets stipendium 2024 gick till fotografen Krister Hägglund, Skellefteå.
Styrelsens motivering till utmärkelsen lyder:
”Med ögon känsliga såväl för historiens vingslag som för nuets överraskande hyss rör sig fotografen Krister Hägglund, Skellefteå, uppmärksamt bland människor och miljöer i Sara Lidman-land. Där skildrar han underfundigt hur tiden möter – och nöter på – trakten och tingen, hur natur och kultur förändras över tid. I sina fotoserier Hjortronlandet, Stordiket och Missenträsk porträtt 2021 skapar han med värme och respekt en unik hyllning till missenträskborna och deras omskrivna by.
På sina resor runt om i Sverige och Europa har han med sin kameralins under lång tid fångat träffande detaljer i vardagen, i serier som Lux, Déjà vu och En marchant 1986.
Krister Hägglund har lång erfarenhet av dokumentärfotografi vid Skellefteå museum. Vi utser honom härmed till en synnerligen värdig mottagare av 2024 års Sune Jonsson-stipendium.”
Krister Hägglund är stolt och glad över utmärkelsen.
Det var ganska oväntat, men väldigt roligt. Som museifotograf är man inte så van att stå i rampljuset, säger han.
Inför öppnandet av Sara kulturhus i Skellefteå 2021 gavs Krister Hägglund helt fria händer att på uppdrag av Skellefteå kommun följa livet i Sara Lidmans hemby Missenträsk, Jörn. Det gjorde under ett par års tid, på allvar och lek helt i enlighet med juryns motivering ovan, vilket resulterat i ett stort antal bilder. Bland annat rekonstruerade han en fond som bygdefotografen Edla Viklund, Hebbersfors, använde på 1910-talet för att kunna porträttera byns invånare.
Utmärkelsen går i år till fotografen Elin Berge, Umeå. Priset är 10 000 kronor samt ett diplom. Fotografen presenterar några av sina arbeten i samband med prisutdelningen den 22 april på Västerbottens museum, Umeå. Priset delas ut i samarbete med Original Tryckeri, Umeå.
Juryns motivering:
”Fotograf Elin Berge drivs av nyfikenhet att utforska människors mod, integritet och sökande efter mening. Målmedvetet undersöker hon angelägna ämnen i samtiden. Genom åren har hon intresserat sig för kulturmöten och pekat på kvinnors frihetslängtan såväl under slöjor som helt nakna, såväl iförd jägarutrustning som prinsessklänning.
Under många år följde Berge inflyttade kvinnors nya liv och relationer i Västerbottens inland, i Drottninglandet (2009), och männens möten med sina fruars släktingar i Thailand, i Kungariket (2015). I projektet Awakening (2020) utforskade hon under en tid en feminin väckelserörelse om uppvaknande, andlighet, systerskap och sökande efter alternativa levnadssätt i en orolig värld.
Med sitt senaste arbete, dokumentärfilmen Sagor slutar så (2023), berättar Berge om författaren Stina Stoor, om den skrivkramp, tillhörighet och livsglädje som kontrasteras i byn Balåliden och metropolen Istanbul.
Att i bild fånga vardagslivet med största omsorg och respekt samt skildra samspelet mellan människa och natur var hörnstenar i Sune Jonssons arbeten. Elin Berge är en självklar och välförtjänt mottagare av Sune Jonsson-stipendiet.”
Se fler bilder av Elin Berge:
www.elinberge.com
Instagram: @elinkberge
www.momentagency.com
I ljusaste sommartid nås vi av ett mycket sorgligt besked, att vår vän och styrelseledamot Hans har lämnat oss. När föreningen bildades 2008 blev Hans dess sekreterare/redaktör. Efter tio år valde Hans att lämna sysslan, men fortsatte bidra i styrelsearbetet som skribent och jurymedlem för Sune Jonsson-priset.
Sedan 2006 och fram till sin pension 2016 var Hans anställd på Västerbottens museum för att specifikt arbeta med Sune Jonssons arkiv och bokproduktioner. Det gällde boken Och tiden blir ett förunderligt ting som utkom 2007 och utsågs till ”Årets fotobok”. Liksom den retrospektiva fotoboken Livstycken som utgavs av Max Ström förlag 2014, i samband med Kulturhuvudstadsåret och invigningen av Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi. Praktboken med 200 bilder fick utmärkelsen ”Publishingprisets Grand Prix 2014” för “en fulländad och ödmjuk berättelse om ett svunnet Sverige”.
Genom träget arkivarbete hittade Hans bilder som ännu inte publicerats. Han tillförde även arkivet viktigt material; artiklar, recensioner, texter samt arbets- och inspirationsmaterial som Jonsson omgett sig med. Med sin bakgrund vid Konstvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet, har Hans Dackenberg bidragit stort till biografierna och arkivet. En tidig forskningsidé han hade rörde svensk fotografi under efterkrigstiden. Fotografi låg honom varmt om hjärtat sedan ungdomen, men handledaren professor Anders Åman förordade forskning som ledde fram till Hans avhandling ”Oscar Levertin som konsthistoriker” (1994). Lyckligtvis kunde han ändå ägna sig åt fotografi helhjärtat senare i livet.
visar ett urval av de bilder som visades i Hasselblad Center för 30 år sedan när Sune Jonsson som andre svensk fotograf mottog det prestigefyllda internationella Hasselbladspriset.
Utställningen pågår och visas året ut.
Sune Jonsson-stipendiet för framstående dokumentärfotografiska gärningar delas ut söndag 24 april kl 14-16 på Västerbottens museum, Umeå vid Sällskapets årsmöte som är öppet för medlemmar och andra intresserade.
2022 går utmärkelsen till fotografen Simon Johansson, Stockholm. Priset är 10 000 kronor samt ett diplom. Fotografen presenterar sitt arbete i samband med prisutdelningen.
Priset delas ut i samarbete med Original Tryckeri, Umeå.
Motiveringen lyder:
”I Simon Johanssons bildvärld går människor sökande omkring. De saknar förhistoria, de är ingenstans på väg utom in i fotografens fotoböcker. Människors utsatthet är ett centralt tema, varsamhet i tagningarna gäller. Närbilder kan vara extrema, flyktvägar få. Kärleken är ett vågspel. Könsroller prövas, likt hos flera kända fotografer. Man kan säga att Johansson söker tecken för existensen, och konventionell estetik är bara delvis tillämplig. Oftast är det barnen som får stå oförställda inför livsgåtan. Ingen stor dramatik utspelar sig, utom i lite pojkbus. I närheten till en hund syns några söka trygghet. Tillvaron ställer inga vinster i utsikt, livet pågår.
Det är klassiskt, svartvitt fotografi i varierande utsnitt. Miljöerna i tre utgivna fotoböcker är Öland och Stockholm, samt ett rike man kunde kalla Barndomen. Vardagen i byn och staden är fångad under 2000-talets första årtionden och utgivna i ”Across the Bridge” (2016), ”A Familiar Place” (2018) och ”The Young Ones” (2019). Där möter människor våra blickar med intresse, och någon skepsis, liksom de gjorde i Sune Jonssons många byar en gång.”
Bildspelet visar motiv ur fotoboken Across the Bridge (bilderna från Öland är tagna under åren 2009 – 2014.
Se mer av Simon Johanssons fotografiska arbeten på:
https://www.simonjohansson.se
och
Fotoböcker: Across the Bridge (2016), A Familiar Place (2018) och The Young Ones (2019). Alla utgivna på förlaget Journal.
Sedan 2010 har Sällskapet delat ut ett fotostipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar i Sune Jonssons anda. Priset delas vanligen ut vid föreningens årsmöte i april varje år. När priset nu delas ut för elfte gången hålls årsmötet lördag den 14 augusti på grund av pandemin.
I år tilldelas dokumentärfilmaren Nina Hedenius Sune Jonsson-stipendiet.
Årsmötet 2021 är framflyttat pga pandemin.
Det hålls lördag 14 augusti kl 14 i Västerbottens museum, Umeå.
Sedvanliga mötesförhandlingar. Presentation av årets stipendiat.
Samt medlemslotteri (för er som betalar in avgiften före 1 juni).
Sedan 2010 har Sällskapet delat ut ett fotostipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar i Sune Jonssons anda. Priset delas ut vid föreningens årsmöte i april varje år. När priset nu delas ut för tionde gången måste årsmötet flyttas fram till hösten pga coronaviruset.
I år tilldelas fotografen Erik Holmstedt, Luleå Sune Jonsson-stipendiet. Priset är 10 000 kronor och ett diplom. Vid årsmötet, preliminärt i september, kommer fotografen att presentera sig och sitt arbete. Med början i år sponsrar företaget Original Tryckeri AB utdelningen av stipendiet under tre år, vilket Sällskapet tackar för.
Motiveringen:
”I mitt arbetsrum har jag ett fotografi av Sune Jonsson, en bild på änkefru Jenny Edström i sitt hem i Hökmark. Hon påminner mig om min farmor Jenny. Hon och Karl Konrad flyttade från Västerbottens småjordbruk till Malmberget för att börja ett liv tillsammans som nygifta. De kom att bosätta sig i en enkel träkåk vid kanten av gruvan. I gemenskap skapade de ett nytt samhälle.
Så skriver Erik Holmstedt i sin bok Betraktelser. Man kan läsa in mycket av det grundläggande i hans fotografiska verksamhet i denna korta, personliga text. Dels att han ingår i en dokumentärfotografisk traditionskrets vars kanske främste företrädare Sune Jonsson var, och att han liksom denne framförallt valt att skildra sin tids genomgripande samhällsförändringar och människans predikament i Norrland. I Holmstedts fall från Norrbottens, inte minst, Malmbergets, hemortens, horisont.
Bilderna visar ofta ödsliga landskap, tomma byggnader, övergivna interiörer, vägskyltar, gruvhål och folktomma vyer. Men spåren av människan syns överallt, och hennes villkor på platsen kan anas. Allt är återgivet och skildrat med en starkt empatisk insikt. I så måtto är det en sant humanistisk fotografi Holmstedt ägnar sig åt, framförallt synliggjord i hans båda fotoböcker, Inte längre mitt hem (2008) och Betraktelser (2013).
Utöver böckerna har Holmstedt ägnat sig åt en rad, vitt skilda fotografiska projekt. Ett av dessa gäller faderns gamla herbarier från 1930-talet, där Holmstedt fotograferat de gulnade arken med sina växter och handskrivna kommentarer med storformatskamera och bladfilm. Även detta intresse, fotografering av växter, är något han delar med Sune Jonsson. Erik Holmstedt är en värdig mottagare av 2020 års Sune Jonsson-stipendium, bokstavligen för en fotografi i hans anda.”
Se Erik Holmstedts fotografiska arbeten på:
holmstedt.nu
Fotografi:
Malmberget. Ur projektet Living on an Unstable Mountain
– Bilder från ett samhälle i ständig förvandling. Foto: Erik Holmstedt
