Sune Jonssons biografi
Sune Jonsson föddes i Nyåker, Nordmaling 1930. I tonåren flyttade han med sina föräldrar och syskon till Bromma. Tidigt en hängiven amatörfotograf blev Sune aktiv i Fotografiska föreningen i Stockholm. Där bildade han vid 1950-talets mitt, tillsammans med flera namnkunniga kamrater, gruppen 7 stockholmare i protest mot den gängse och ytliga fotoklubbsestetiken som var förhärskande vid den tiden. 7 stockholmare som tillhörde en yngre fotografgeneration ville istället, i text och bild, realistiskt återge den vanliga människans levnadsvillkor och i den blev Sune den tongivande ideologen.
Återvände till hembygden
Under några somrars volontärsarbete på Västerbottens-Kuriren i mitten av 1950-talet, efter studier i folklivsforskning, litteraturhistoria och engelska i Stockholm och Uppsala, återvände han till hembygden. Här lades grunden till den uppmärksammade debuten 1959 med Byn med det blå huset, en mycket uppmärksammad debutbok och numera en klassiker i svensk fotolitteratur. Redan där hade han formulerat sin djupt personliga dokumentära metod, som givit honom en särställning i svensk fotografi, film och litteratur.
Knöts till Västerbottens museum
År 1960 inleddes det långa och fruktbara samarbetet med Västerbottens museum i Umeå. Det var museimannen Per-Uno Ågren som insett hur Sunes förhållningssätt som fotograferande etnolog kunde berika museiarbetet. Sune gavs så snart finansieringen ordnats uppdraget att dokumentera avfolkningen i Västerbottens inland. Det resulterade i Bilder från den stora flyttningen, utställning 1962 och bok 1964. År 1968 knöts han till museet som ”fältetnolog” – en i Museisverige unik tjänst – som gav honom frihet och framför allt dyrbar egen tid att arbeta med dokumentationsuppdrag. För Sune var tid och engagemang/kunskap grunden för all dokumentation. Han menade att ämnet bör vara en del av fotografen, och helst bör fotografen vara sin egen uppdragsgivare.
Hjärtpunkten i hans dokumentära arbete är skildringarna av den enskilda människan, särskilt på den västerbottniska landsbygden och i dess odlingslandskap, men även småbrukarnas villkor i exempelvis Småland. Där har även funnits tid för utblickar till Kongo, New York, Prag, Bornholm och Kanada.
Fick Hasselbladpriset 1993
Det prestigefyllda Hasselbladpriset fick han som andre svensk1993. Det innebar ett internationellt erkännande av hans livsverk.
’Sune Jonsson’ är inte bara ett namn, det är ett begrepp som står för en humanistisk inställning till fotografin, präglad av djup respekt för människors integritet och en subtil känsla för människans spår i landskapet.
Sune Jonssons kapacitet och ambitioner förefaller ha varit obegränsade. Sedan debuten 1959 publicerade han 24 böcker, varav några romaner och novellsamlingar. Lägg därtill 20 ofta timslånga dokumentärfilmer i samarbete med SVT om småbrukare i lappmarken, kustnära fiske, skidtillverkning, fjällbönder med mera. Antalet utställningar är oräkneliga och många är de författare han samarbetat med.
Uppmärksammade bygdefotograferna
Till Sunes förtjänst måste också räknas att han som fotohistoriker riktat uppmärksamheten på bygdefotografernas länge förbisedda bilder och aktivt arbetat för att bevara det fotografiska kulturarvet i främst Västerbotten. Museet har tack vare det ett av de största lokalhistoriska fotoarkiven i landet.
Sune utsågs till hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet 1995 och vid Umeå universitet 2001. Han är, förutom i privata samlingar, rikt representerad i Moderna Museet i Stockholm, där han för övrigt ställde ut första gången 1962, samt Hasselblad Center i Göteborg.
Arvet efter Sune Jonsson
Västerbottens museum innehar sedan 2002 hela hans arkiv, ett betydande kulturarv att förvalta. Som djupt kunnig och ambitiös kulturarbetare har Sune Jonsson pekat ut färdriktningen i en av museets viktigaste uppgifter; att bevara och med respekt berätta om människans levnadsvillkor i ett föränderligt samhälle.
I samband med Kulturhuvudstadsåret 2014 invigdes Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi (SJCD). Där visas Sune Jonssons bilder tematiskt i utställningar, hans filmer och där finns hans fotobibliotek. SJCD vill möjliggöra för fotografer att arbeta med längre dokumentära projekt och utlyser årligen ett vistelseresidens i Västerbotten i två månader för att koncentrerat kunna arbeta med ett specifikt projekt. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess fotografer och filmare samt att verka för samtidsdokumentation. I SJCD visas även andra produktioner av samtida fotografer/filmare.
För utförligare presentationer av Sune Jonsson och hans livsverk rekommenderas särskilt förorden av författaren Gunnar Balgård i böckerna ALBUM – fotografier från fem decennier (2000) och Och tiden blir ett förunderligt ting (2007), mottagare av svenska fotobokspriset 2007. Böckerna är slutsålda, men finns på bibliotek och ofta på antikvariat. En innehållsrik monografi, Livstycken, gavs ut 2014 i samband med Kulturhuvudstadsåret på förlaget Max Ström med text av den engelska fotohistorikern Val Williams. Den finns även på engelska, Life and Work. Slutligen hänvisas också till tidskriften Västerbotten, där utgåvan ”Åtta texter om Sune Jonsson” (2000:4, nytryck 2010) ger Sune Jonssons halvsekellånga arbetsliv en mångsidig belysning. Hittas på museets hemsida: https://www.vbm.se/utforska/tidskriftenvasterbotten/