Årsmötet 2021 framflyttat

Årsmötet 2021 är framflyttat pga pandemin.
Det hålls lördag 14 augusti kl 14 i Västerbottens museum, Umeå.
Sedvanliga mötesförhandlingar. Presentation av årets stipendiat.  
Samt medlemslotteri (för er som betalar in avgiften före 1 juni).

Sune Jonsson-stipendiet 2020 tilldelas Erik Holmstedt

Kaptensvägen Malmberget, augusti 1972

Bild 1 av 6


Sedan 2010 har Sällskapet delat ut ett fotostipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar i Sune Jonssons anda. Priset delas ut vid föreningens årsmöte i april varje år. När priset nu delas ut för tionde gången måste årsmötet flyttas fram till hösten pga coronaviruset.

I år tilldelas fotografen Erik Holmstedt, Luleå Sune Jonsson-stipendiet. Priset är 10 000 kronor och ett diplom. Vid årsmötet, preliminärt i september, kommer fotografen att presentera sig och sitt arbete. Med början i år sponsrar företaget Original Tryckeri AB utdelningen av stipendiet under tre år, vilket Sällskapet tackar för.

Motiveringen:

”I mitt arbetsrum har jag ett fotografi av Sune Jonsson, en bild på änkefru Jenny Edström i sitt hem i Hökmark. Hon påminner mig om min farmor Jenny. Hon och Karl Konrad flyttade från Västerbottens småjordbruk till Malmberget för att börja ett liv tillsammans som nygifta. De kom att bosätta sig i en enkel träkåk vid kanten av gruvan. I gemenskap skapade de ett nytt samhälle.

Så skriver Erik Holmstedt i sin bok Betraktelser. Man kan läsa in mycket av det grundläggande i hans fotografiska verksamhet i denna korta, personliga text. Dels att han ingår i en dokumentärfotografisk traditionskrets vars kanske främste företrädare Sune Jonsson var, och att han liksom denne framförallt valt att skildra sin tids genomgripande samhällsförändringar och människans predikament i Norrland. I Holmstedts fall från Norrbottens, inte minst, Malmbergets, hemortens, horisont.

Bilderna visar ofta ödsliga landskap, tomma byggnader, övergivna interiörer, vägskyltar, gruvhål och folktomma vyer. Men spåren av människan syns överallt, och hennes villkor på platsen kan anas. Allt är återgivet och skildrat med en starkt empatisk insikt. I så måtto är det en sant humanistisk fotografi Holmstedt ägnar sig åt, framförallt synliggjord i hans båda fotoböcker, Inte längre mitt hem (2008) och Betraktelser (2013).

Utöver böckerna har Holmstedt ägnat sig åt en rad, vitt skilda fotografiska projekt. Ett av dessa gäller faderns gamla herbarier från 1930-talet, där Holmstedt fotograferat de gulnade arken med sina växter och handskrivna kommentarer med storformatskamera och bladfilm. Även detta intresse, fotografering av växter, är något han delar med Sune Jonsson. Erik Holmstedt är en värdig mottagare av 2020 års Sune Jonsson-stipendium, bokstavligen för en fotografi i hans anda.”

Se Erik Holmstedts fotografiska arbeten på:

holmstedt.nu

Fotografi:
Malmberget. Ur projektet Living on an Unstable Mountain
– Bilder från ett samhälle i ständig förvandling. Foto: Erik Holmstedt

Åsa Sjöström får Sune Jonsson-priset 2019

Årets Sune Jonsson-stipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar delas ut söndag 28 april kl 14 på Västerbottens museum, Umeå vid föreningens årsmöte som är öppet för medlemmar och andra intresserade.

I år går utmärkelsen till fotografen Åsa Sjöström, Malmö. Priset är 10 000 kronor samt ett diplom. Fotografen presenterar sitt arbete i samband med prisutdelningen.

Motiveringen lyder:

” Med inriktning på mänskliga rättigheter och utsatta grupper i samhället, särskilt kvinnor och barn, vill fotografen Åsa Sjöström, Malmö, visa styrka och hopp som sårbara människor besitter och skapa förståelse för internationell solidaritet. Hennes arbete har tagit henne till människor i olika livsmiljöer på flera kontinenter. Hon har arbetat som pressfotograf i Stockholm och Malmö, och inledde sin karriär som frilansande fotograf 2013.

Åsa Sjöströms mest omfattande dokumentation hittills gäller det fattigaste landet i EU, Moldavien, där hon återbesökt samma familj under en följd av år, och resultatet presenteras i fotoboken ”Silent Land” (2017). Unga människor befinner sig i dova bildrum och ser avvaktande tillbaka på fotografen. En tålighet i trasiga miljöer kommer till uttryck. Liksom en längtan till något bortom gränserna.

Formspråket skiftar med uppdragen. Kvinnor anklagade för häxeri i Ghana fångas i närgångna bildserier i svartvitt. Flerårig torka i Kenya för en hårt ansatt befolkning återges i sandgula sekvenser. Kvinnor och barn på skyddat sommarläger i Sverige, döljer sina anletsdrag bakom lekfulla förklädnader. Fotografen är respektfullt nära.

Med 2019 års Sune Jonsson-stipendium till Åsa Sjöström belönar Sällskapet Sune Jonssons vänner en dokumentär gärning av stort allvar och integritet.”

Sune Jonsson och Linda Maria Thompson

Nya utställningar i Sune Jonssons Centrum för Dokumentärfotografi.

2016 års Sune Jonsson stipendiat, Linda Maria Thompson, följer upp utställningen och monografin In Place of Memory från 2016. Hon fortsätter att utforska hur erfarenheter av migration visualiseras, såväl i nutid som historiskt – på det personliga planet och på ett kollektivt. Emigrant Memior visas lör 23 februari till söndag 5 maj.

Fotografen och fältetnologen Sune Jonsson är känd för sina dokumentära bilder från den västerbottniska landsbygden. En emellertid alltför ofta förbisedd sida i Jonssons skapande är hans litterära verk. Lånegods ur verkligheten visas söndag 17 mars – söndag 25 augusti.

Perfect Nordic – Perspektiv på föreställningar om Norden.

Fotoseminariet Perfect Nordic 18 och 19 oktober. Ett samarbete mellan fotokollektivet Moment och Västerbottens Museum.

Årets fotoseminarium på Västerbottens Museum tar sin utgångspunkt i några av de företeelser vi idag ser som definierande för de nordiska samhällena: jämlikhet, individualism, skönhet och stil, sekularism, välfärdsstaten och naturromantik. Seminariet sker i samarbete med fotografkollektivet Moment där sex av medlemmarna utforskar den polariserade bilden av de nordiska länderna och presenterar sina enskilda fotografiska projekt som återspeglar dagens realiteter i Norden. Curator Susanne Fessé som följt gruppen genom hela processen ger en initierad presentation om curatorns roll och historikern Lars Trägårdh delar med sig av sin mångåriga forskning kring den nordiska modellen.

Medverkande fotografer ingår också i utställningen Almost Perfect som öppnar på Sune Jonssons Centrum för Dokumentärfotografi lördag 20 oktober.
Läs mer om fotograferna och deras projekt.

Program

Språk: Svenska och engelska

Sune Jonsson stipendiat 2018

Sune Jonsson-stipendiet 2018 går till filmaren och fotografen Nils Petter Löfstedt, Malmö. Prisutdelningen äger rum söndag 22 april kl 15 på Västerbottens museum, Umeå.

Sällskapet Sune Jonssons vänner delar årligen ut ett fotostipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar. Prisutdelningen äger rum söndag 22 april kl 15 på Västerbottens museum, Umeå vid föreningens årsmöte som är öppet för medlemmar och andra intresserade.

I år, när Sällskapet firar 10-årsjubileum, går utmärkelsen till filmaren och fotografen Nils Petter Löfstedt, Malmö. Prissumman är på 15 000 kronor samt ett diplom. Fotografen kommer att presentera sig och sitt arbete i samband med prisutdelningen.

Motiveringen lyder:

”En bra bild säger inte allt. Vid god dokumentation bör den kombineras med en god förklarande text, så arbetade Sune Jonsson själv. Och om Jonsson var lantbefolkningens talesman, var Jean Hermanson industriarbetarnas. De båda står på sina motivområden i någon särklass.

Men till Hermansons omfattande och högkvalitativa bildskatt saknas i viss omfattning sådan dokumentation, fotografen beklagade själv den saken. Men han fick i sen levnad en kollega och assistent som ålagt sig att fylla bristen.

Nils Petter Löfstedt har biträtt vid uppordnandet av Jean Hermansons gigantiska negativsamling från gjuterier, verkstads- och varvsindustri, där människors belägenhet och utsatthet närgånget etsas fast i kontrastrika återgivningar.

Att identifiera avbildade personer på fotografierna innebär både ett bidrag till svensk industrihistoria, och ett återförande av livsverket till det arbetarkollektiv där det tillkom.

Sådant arbete är i hög grad i Sune Jonssons anda, och Nils Petter Löfstedt tilldelas därför 2018 års stipendium i hans namn. ”

Nils Petter Löfstedts film ”Himlens mörkrum” om fotografen Jean Hermanson och det viktiga arbetet med Hermansons arkiv finns att se på SVT Play tom 2 maj.

Mer information: Britta Lundgren, ledamot i Sällskapet

E-post: lundgren@mariehem.net

Sune Jonssons barnbilder och Hannah Modigh i SJCD

I samband med den fotografen Hannah Modigs soloutställning om ungdomar, visas utställningen Barndomar med utvalda fotografier där Sune Jonsson porträtterat barn.

Barndomar:

För fotografen och fältetnologen Sune Jonsson var mötena med människor, företrädesvis i hans västerbottniska och ångermanländska hemtrakter, centrala. Med sina eftertänksamma fotografier har han skildrat tider och platser som i dag i olika bemärkelser är försvunna, och liv som mer tycks röra sig cykliskt än linjärt. Även barnen och ungdomarna i hans bilder tycks inneslutna i årstidshjulet. Här finns mera av vemod vid det varaktiga än en uttryckt väg bort över fälten, även om det var det som väntade de flesta av de som levde sina barndomar i Sune Jonssons bilder.

The Milky Way:

Den prisbelönta fotografen fotografen Hannah Modigh visar sin serie the Milky Way, om tiden mellan att vara barn och vuxen, fylld av osäkerhet, förvirring, spänning och längtan. Där starka känslor tvingas ner under huden för att man ska passa in, men ibland bubblar upp i konstiga utryck och ett krampaktigt sökande efter gemenskap.

Utställningspersiod är 22 oktober 2017 – 8 januari 2018.

Sune Jonsson-stipendiet 2017 till Pieter Ten Hoopen

Sällskapet Sune Jonssons vänner delar årligen ut ett fotostipendium för framstående dokumentärfotografiska gärningar. I år går utmärkelsen till filmaren och fotografen och filmaren Pieter Ten Hoopen, Stockholm och Hjo. Prissumman är på 10 000 kronor samt ett diplom. Fotografen kommer att presentera några projekt i samband med prisutdelningen.

Motiveringen lyder:

”Årets pristagare, den svensk-holländske fotografen och filmaren Pieter Ten Hoopen, utmärker sig med sin aldrig svikande kärlek till berättelsen.  Stoffet till hans fotografier och filmer hämtas från platser på andra sidan jorden likaväl som från fotografens direkta närhet. Berättelserna skildrar de mest varierade ämnen – allt från urbana Stockholms- eller Tokyobor till amerikanska och ryska glesbygdsbor eller irakiska prostituerade och barnmödrar i utsatta områden. Alltid mejslas människorna fram på ett likvärdigt och ödmjukt sätt, för det är människor som är i fokus i Pieters berättelser. I en tid då den samtida fotodokumentationen mött stora svårigheter och utmaningar har han oupphörligt arbetat med stor koncentration och integritet och han har utvecklat en gedigen estetik, med en särskilt anmärkningsvärd känsla för det naturliga ljuset. Han har blivit en stilbildare och stark inspirationskälla för yngre dokumentärfotografer. Han uttrycker själv att Sune Jonsson varit en ledstjärna ända från tiden på Nordens Fotoskola och fortsatt så under arbetet med egna fotodokumentationer.  Och likt förebilden visar han gång på gång förmåga att se den lilla människan i den stora samtida samhällsomvandlingen.”

Prisutdelningen äger rum söndag 9 april kl 14 på Västerbottens museum, Umeå vid föreningens årsmöte som är öppet för medlemmar och andra intresserade.

Mer information: Hans Dackenberg, sekr. i Sällskapet. E-post: hans.dackenberg@nordiq.net

Minns Bo Johansson (1925–2017)

På nyårsdagen 2017 avled Bo Johansson, Vilhelmina, en av de tåligaste motståndsmännen mot det norrländska inlandets kräftgång och utarmning, och en av Sune Jonssons tidigaste anförvanter i kampen för det syftet.

De båda stötte tidigt på varann, när Jonsson började dokumentationen av småbruken och kronotorpen med Vilhelmina som bas på 1960-talet. Fotografen kom ständigt där förbi, fick logi och stöd och uppslag, ingen kände de lokala livsödena och smärtpunkterna bättre än Bo Johansson. Jag kan tänka mig att flera av Jonssons märkvärdiga personporträtt tillkommit på direkt tips från vännen Bo Johansson. Genom dennes hustru Katarina, som förestod Vilhelminas museum, hölls kontakten med nybyggarhistorien hela tiden aktuell och öppen.

Det främsta synliga exemplet på herrarnas samsyn och samförstånd är diktsamlingen ”Om sommarn, om hösten, bittida, sent” som Johansson publicerade år 1981 i Jan Bohmans formgivning. Här har Johanssons skarpskurna, dialektalt formade dikter sammanförts med Sune Jonssons hjärtskärande foton av övergivna myrodlingar från Rismyrliden, Baksjöliden och Djupdal tagna 1966 och 1980. Övergivna lador vittnar om en odlardröm.

Det var i höjd med inlandsbanans tillkomst som denna gick som en hetsig feber över trakten. I sjutton dikter av olika längd skildrar Johansson de ”arbetselaka” män som fick några säsonger av häftig skörd, och sen intet mer. ”Med de svikna löftena/ ständigt i minnet/ breder skammens björnmossa ständigt ut sig”, står det i samlingens sista dikt.

Inför att skriva denna text läste jag om Johanssons bok och fann den ännu bättre än jag mindes, ett sannskyldigt litet mästerverk om en gången epok. Och en tydlig överrensstämmelse finns mellan dikten ”Småbrukarsaga” från 1967 och slutorden i Jonssons ”Minnesbok över den svenske bonden” från 1971.

Odlingens män blev grundlurade. Utveckling visade sig förrädiskt vara avveckling. Därom var de båda männen fullkomligt ense, och de skrev så.

Minns Beata Bergström (1921–2016)

Hedersledamoten i Sällskapet Sune Jonssons vänner Beata Bergström gick bort i oktober månad, 95 år gammal. Beata Bergström ingick i gruppen 7 stockholmare, tillsammans med bland andra Sune Jonsson på 1950-talet.

Vid den tiden hade hon inlett sin karriär som frilansande teaterfotograf, ett yrke hon framgångsrikt kom att ägna sig åt i trettio år. Ofta citerad är dåvarande teaterdirektören Karl Ragnar Gierows mening, när Beata första gången kom upp på Dramaten och visade sina bilder från en repetition av Aiskylos Orestien i Olof Molander regi: ”Vi tar Beatans bilder”! Snart var hon teaterns främste fotograf, kanske inte minst beroende på hennes annorlunda bildsyn jämförd med företrädarnas mer traditionellt, statiska, poserande porträtt. Beata Bergström ville åt rörelsen, det sceniska uttrycket och allt detta undflyende liv som kan prägla teatern. Hon var själv rörlig i sitt arbetssätt och gavs också bättre tillfälle till en mer dynamisk, rörlig fotografi tack vare den vid den här tiden lanserade Kodak Tri-X-filmen, som var betydligt snabbare än sina föregångare och därmed tillät en fotografi i befintligt ljus som den Beata ägnade sig åt. Hon blev kort sagt stilbildande och åtskilliga av hennes smått ikoniska bilder från teatern återges i den mycket omfångsrika boken Foto Beata Bergström som utgavs på Signum förlag, 2013.

Efter att hon dragit sig tillbaka som teaterfotograf flyttade Beata Bergström till ett rött hus på landet i Järna. Hon arbetade i trädgården, skapade kollage och assemblage av allehanda material, också fotografier, och lärde sig bland annat trumma i nittioårsåldern. Och hon arbetade med sina böcker i de mest skilda ämnen hela sitt verksamma liv. På 95-årsdagens kalas i augusti, där många vänner samlats, ska hon ha presenterat sin senaste bok.

Beata Bergström var hedersledamot av Sällskapet Sune Jonssons vänner sedan dess tillkomst 2008.