Tack Bästa Vänner i Sune Jonssons Sällskapet!
När jag nu belönas med Sune Jonssons stipendium får jag en känsla av att cirkeln är sluten.
Just denna utmärkelse är för mig emotionellt värdefull då mitt arbete som fotograf, inspirerat av Sune Jonssons livsfilosofi och gärning, har givit mig så mycket skaparglädje och tillfreds-ställelse.
Det har gått några år sedan jag skrev ett brev till Sune Jonsson där jag berättade hur han indi-rekt men ganska definitivt påverkade mitt liv. Hans bok ”Prag 1968” som smugglades in i Po-len av våra svenska vänner tidigt denna minnesvärda höst, gjorde ett djupt intryck på oss. Vi befann oss i ett chocktillstånd då invasionen av Tjeckoslovakien krossade våra förhoppningar om förändring även i Polen.
Min protest mot invasionen som resulterade i fängelsestraff och utestängning från universite-tet gjorde att jag till slut 1971 lämnade Polen och blev fotograf i Sverige. Emigrationen räd-dade mitt liv, vågar jag påstå och det jag förlorade återskapar jag på nytt i mina bilder, mina filmer.
Mina ständiga återkomster till hemtrakterna blev en inspiration för livet. Om jag får citera Gunnar Balgård är jag liksom Sune Jonsson ”både djupt rotad i min hembygd och uppryckt med rötterna”. Ett tillstånd som jag trivs med då jag innerst inne nog är nomad.
Det generösa mottagandet i samband med stipendieutdelningen, de stimulerande samtalen, ett inspirerande museum, återförening med en kär vännina och kollega sen femtio år tillbaka Maria Brännström och inte minst staden Umeå kommer att stanna länge i mitt minne.
Jag hoppas på fortsatt kontakt då jag planerar att sammanföra er med kreativa människor på Fotomuseet i Kraków, en mycket vital institution som kan ha nytta av era erfarenheter och vice versa. Geografiskt avlägset men ändå nära.
Stort tack!
Joanna Helander