Årets Sune Jonsson-stipendium går till Joanna Helander från Göteborg. Hon har bakom sig en mångårig och rikhaltig fotodokumentation, utställningsverksamhet och bokutgivning i Sverige och utomlands. Hennes arbete har i mångt liknat Sune Jonsson och hans bok Prag 1964 inspirerade henne stort.
Här nedan motiveringen till priset skriven av Gunnar Balgård och Britta Lundgren.
2025 års Sune Jonsson-stipendiat – presentation och motivering
Bild: Pristagaren Joanna Helander med Britta Lundgren och Birgit Agrell från sällskapet. Foto: Bo Persson
Joanna Helander har en särskild behörighet som Sune Jonsson-stipendiat. Vid en avgörande tidpunkt fick hon Sunes bildrapport PRAG augusti 1968 i sin hand, vilket fick betydelse för hennes fortsatta levnad. I ett personligt brev till Sune Jonsson (2008) beskriver hon hela händelseförloppet. Här i korthet:
Som ung student vid universitetet i Kraków satte Joanna hösten 1968 upp en protestaffisch i studentboendets port. Hon angavs och hennes rum genomsöktes – utan att Sunes insmugglade Prag-bok, som hade inspirerat till protesten, upptäcktes. Joanna dömdes till tio månaders fängelse – en månad för varje minut affischen visats – och tvingades lämna universitetet. Senare flyttade hon till Sverige, gick fotoutbildning i Göteborg och blev fotograf, författare, översättare och filmare.
Joanna Helander har haft en rikhaltig utställningsverksamhet och bokutgivning i Sverige och utomlands. Från 1976 färdades hon ofta mellan länderna och hennes goda kontaktnät med den tidiga demokratiska oppositionen och rörelsen Solidaritet resulterade i många projekt.
Hennes porträttserier av bemärkta personer i polskt kulturliv är en bestående insats och inkluderar bland andra nobelpristagarna i litteratur Wisława Szymborska, Czesław Miłosz och Olga Tokarczuk. Liksom även svenska kulturpersonligheter såsom Tomas Tranströmer, Werner Aspenström, Göran Tunström, Göran Sonnevi, Birgitta Trotzig med flera. Dessa porträtt finns i boken Om hon från Polen vore här (1999), en hyllning till polska och svenska författarvänner.
Helanders första fotobok Kobieta – kvinnor i Polen utkom 1978. Boken Gerhard K – breven från Polen (1986) om hennes judiske far, skildrar dramatiska händelser i Polens efterkrigshistoria genom en familjs öde. Förföljelsen av judar och frågor kring mänskliga rättigheter är ett ämne hon ofta har återkommit till. Många projekt har resulterat i scenföreställningar och kreativa dokumentärfilmer tillsammans med Bo Persson.
Joanna Helander arbetar i den klassiska traditionen av svartvitt foto med efterföljande mörkrumsarbete. I dagens digitala klimat kan det framstå som en motståndshandling.
Sune Jonssons rapport om Warsawapaktens invasion – och tjeckernas motstånd – kallar han 25 år senare ”en viktig milstolpe i kameraarbetet”. Det var i Prag ”samma typ av engagemang [som hemma med småbrukarna] och en vardag, där man måste solidarisera sig och vara medmänsklig. Där kameran är en katalysator i den processen.”
Sune Jonsson försvarade enträget småbrukarnas naturnära leverne i en tid av brysk rationalisering. Joanna Helander har målmedvetet ägnat sig åt frihetskamp och försvar av mänskliga rättigheter. Båda har under lång tid tagit de utsattas parti och lyft fram människan i berättelsen.
Gunnar Balgård, Britta Lundgren
för Sällskapet Sune Jonssons vänner
Tack Bästa Vänner i Sune Jonssons Sällskapet!
När jag nu belönas med Sune Jonssons stipendium får jag en känsla av att cirkeln är sluten.
Just denna utmärkelse är för mig emotionellt värdefull då mitt arbete som fotograf, inspirerat av Sune Jonssons livsfilosofi och gärning, har givit mig så mycket skaparglädje och tillfreds-ställelse.
Det har gått några år sedan jag skrev ett brev till Sune Jonsson där jag berättade hur han indi-rekt men ganska definitivt påverkade mitt liv. Hans bok ”Prag 1968” som smugglades in i Po-len av våra svenska vänner tidigt denna minnesvärda höst, gjorde ett djupt intryck på oss. Vi befann oss i ett chocktillstånd då invasionen av Tjeckoslovakien krossade våra förhoppningar om förändring även i Polen.
Min protest mot invasionen som resulterade i fängelsestraff och utestängning från universite-tet gjorde att jag till slut 1971 lämnade Polen och blev fotograf i Sverige. Emigrationen räd-dade mitt liv, vågar jag påstå och det jag förlorade återskapar jag på nytt i mina bilder, mina filmer.
Mina ständiga återkomster till hemtrakterna blev en inspiration för livet. Om jag får citera Gunnar Balgård är jag liksom Sune Jonsson ”både djupt rotad i min hembygd och uppryckt med rötterna”. Ett tillstånd som jag trivs med då jag innerst inne nog är nomad.
Det generösa mottagandet i samband med stipendieutdelningen, de stimulerande samtalen, ett inspirerande museum, återförening med en kär vännina och kollega sen femtio år tillbaka Maria Brännström och inte minst staden Umeå kommer att stanna länge i mitt minne.
Jag hoppas på fortsatt kontakt då jag planerar att sammanföra er med kreativa människor på Fotomuseet i Kraków, en mycket vital institution som kan ha nytta av era erfarenheter och vice versa. Geografiskt avlägset men ändå nära.
Stort tack!
Joanna Helander
Sune Jonsson-sällskapets stipendium 2024 gick till fotografen Krister Hägglund, Skellefteå.
Styrelsens motivering till utmärkelsen lyder:
”Med ögon känsliga såväl för historiens vingslag som för nuets överraskande hyss rör sig fotografen Krister Hägglund, Skellefteå, uppmärksamt bland människor och miljöer i Sara Lidman-land. Där skildrar han underfundigt hur tiden möter – och nöter på – trakten och tingen, hur natur och kultur förändras över tid. I sina fotoserier Hjortronlandet, Stordiket och Missenträsk porträtt 2021 skapar han med värme och respekt en unik hyllning till missenträskborna och deras omskrivna by.
På sina resor runt om i Sverige och Europa har han med sin kameralins under lång tid fångat träffande detaljer i vardagen, i serier som Lux, Déjà vu och En marchant 1986.
Krister Hägglund har lång erfarenhet av dokumentärfotografi vid Skellefteå museum. Vi utser honom härmed till en synnerligen värdig mottagare av 2024 års Sune Jonsson-stipendium.”
Krister Hägglund är stolt och glad över utmärkelsen.
Det var ganska oväntat, men väldigt roligt. Som museifotograf är man inte så van att stå i rampljuset, säger han.
Inför öppnandet av Sara kulturhus i Skellefteå 2021 gavs Krister Hägglund helt fria händer att på uppdrag av Skellefteå kommun följa livet i Sara Lidmans hemby Missenträsk, Jörn. Det gjorde under ett par års tid, på allvar och lek helt i enlighet med juryns motivering ovan, vilket resulterat i ett stort antal bilder. Bland annat rekonstruerade han en fond som bygdefotografen Edla Viklund, Hebbersfors, använde på 1910-talet för att kunna porträttera byns invånare.
